Från loggboken
Vi är nu sedan ett par dagar i Tysklands kanalsystem. Tiden för att skriva har varit knapp då vi tar oss fram runt tolv timmar per dag, samtidigt som vi lagar mat och pysslar med diverse andra projekt.
Vi kan ju börja med lite saker som hände redan innan vi kom till Tyskland, men som vi glömde nämna i förra inlägget. Under angöringen av Gedser, precis när vi klarat den tuffaste biten och fortfarande var väldigt taggade, såg Oskar först en “haj-fena” och omedelbart därefter såg både Kalle & Oskar två fenor till. Fenorna var ganska små så vi tror oss ha sett tumlare! Eftersom dessa på något sätt säkert är släkt med delfiner, och delfiner ska ju innebära tur för sjöfarare, så borde de innebära åtminstone lite tur tycker man. Denna tur manifesterade sig kanske under inloppet till Lübeck. Magnus kommenterade att vi inte lyckats få med oss någon fullstor fotboll. Tre sekunder senare (högst!) tittar någon av oss i kikaren på vad som tycks vara en fiskeboj och inser att den liknar just en fotboll förvånansvärt mycket. Behöver vi säga hur nöjda vi är med vår “VM-2006 aus Deutschland”-boll? I Gedser passade vissa av oss, som stavar våra förnamnv utan “M”, på att tvätta. Det gick bra. Sen försökte vi torka. Det gick sämre. Mycket sämre. Tillsammans tillbringade nog Kalle & Oskar över tre timmar med våta plagg placerade precis under en handtork på gästhamnens toalett, men inte blev det torrt för det! Något fåtal prioriterat plagg blev dock tillräckligt så för att kunna användas under överfarten till Tyskland.
När vi väl mastat av en bit in på Trave nådde vi ganska snabbt Lübeck. Här var det dags att hitta en kanalkarta och, uppsuttet på fartygscykeln han själv ordnat till båten, trampade Magnus iväg för att hitta en sådan i centrum. Great success. Karta fixade han, och en förpackning väldigt nice frukt-marsipan ovanpå det. Good going! Enligt uppgift var Lübeck väldigt medeltida och fint, det får vi övriga undersöka vid annat tillfälle.
Ganska kort efter Lübeck var det dags för vår första slussning. Från denna och i de närmsta 5-8 slussarna hade vi sällskap av den två “gubbar” starka besättningen på stålbåten Undine aus Hamburg. På vägen till Hannover har vi även haft sällskap av segelfartyget Mistral och en motorseglare. Gemensamt för dess besättningar, och även andra båtfolk vi mött på vägen, är att de har varit väldigt hjälpsamma. Vår låga ålder (allt är relativt!) kombinerat med Kalles kroppsspråkassisterade tyska verkar ha lockat fram det hjälpsammaste ur människor. Här i Hannover t.ex. åkte en lokal motorbåtsman iväg i 40 min med egen bil för att fixa fram en ny lantern-lampa till halva priset och på halva tiden som Kalle behövde på sig. Nu har vi dock tyvärr några lampor mer än vi behöver…
Själva slussandet är fortfarande lite spännande, antagligen beroende på att vi provat en del extrema sådana. Efter några inledande mindre slussar kom vi till det stora, massiva, mäktiga och framförallt biffiga lyftverket Lüneburg-Scharnebeck. En pråm (ca 70 meter) och ett par mindre båtar åker in i ett 100 meter långt “badkar”. Sen lyfts båtar, vatten och människor rakt upp 37 meter. Hiss(nande) var ordet… Vi har åkt ett par andra, större slussar, men just lyftverket var speciellt. I Elbe-Seitenkanal och Mittellandekanal är pråmtrafiken dominerande och därför måste man alltid invänta en eller flera pråmar innan man blir slussad. Vi har dock fortfarande inte behövt vänta vansinningt lång tid vid någon sluss. Ta i trä…
Elbe-Lübeck-kanal, som vi åkte på de första 6 milen av vår kanalresa, bjöd på ett mycket varierande landskap. Detta kanske beroende på att kanalen är väldigt gammal och följer landskapet och lokala små byar väl. De moderna Elbe-seitenkanal och Mittellandkanal känns mycket mer sterila och artificiella. Rakt genom landsskapet skär de och det mesta av sikten åt sidorna skyms av vallar, enformigt som bara den kan vi lova. Diverse mer eller mindre akrobatiska försök till träning i sittbrunnen bryter tristesen. Det gör även böcker och löjliga diskussioner.
Den kreativa matlagningen fortsätter. Dagens lunch, picknicksbog-grön ärter-tonfisk i olja-morots-omelett är ett målande exempel på detta. Gårdagens middag, stuvade makaroner med tysk korv och Shiraz-vin pekar också på att det knappast går någon nöd på oss. Vi har även, äntligen, lyckats få tag i lite tysk öl (på plastflaska).
Efter lite initiallt stiljte har vi nu kommit igång med diverse projekt. Kalle har lagat lite lanternor. Högtalarna till Magnus bilstereo har monterats och just nämnde Magnus har byggt en låda till stereon som Kalle under dagen kopplat in. Musik! Ett antal relevanta saker fungerar dock fortfarande inte, ekolodet främst. La Bonita börjar mer och mer kännas som ett hem, bland annat efter att det kommit upp bilder på anhöriga i olika hörn av båten.
Planeringsmässigt ligger vi fortfarande hyffsat till. Att ta sig förbi Hannover på tio dagar är, med tanke på vår långsamma start, bra.
Kalles tyska var det ja. Den har nästan alltid fungerat mycket väl. Att han tydligt försöker kombinerat med ett leende och mycket energi verkar räcka väldigt långt. Det finns något litet undantag som vi tycker är viktigt kommer fram. Vid samtliga slussar har han, via vår VHF-radio, kallat på “sleussen anteren”. Slussen anropas betyder det säfer han. Tydligen inte. Anteren är en plats, en sluss dessutom. Riktigt hur konfunderade slussvakterna genom halva Tyskland varit när en väldigt avlägsen sluss (lång bortom radioräckvidd!) anropats upprepade gånger får vi nog aldrig veta. Vi vet dock hur pinsamt han själv tyckte det var.
Morgondags kommer bjuda på ett mastodontpass, avsaknaden av slussar gör att vi siktar på att komma riktigt långt. Uppgång vid 6-tiden och omedelbar losskastning står på menyn. En lycklig (Oskar av alla satar) har sovmorgon och väcks först vid 8. Vi önskar alla där hemma trevlig helg, själva styr vi vår egen tillvaro med glädje.
/Kalle, Magnus och Oskar
Idensen, väster om Hannover
