Från loggboken
Goddagens! För att inte vi ska gå några viktiga händelser förbi så tar dagens inlägg sin början i tid samtidigt då det förra inlägget skrevs, nämligen lördag kväll i Arles. Då hade undertecknad och Magnus, då vi diskuterade något obskyrt, sprungit in i en av Arles få svenskor, Lena. Hon och hennes man Sören bodde bara några hundra meter från båten och vi fick under några timmar (då Karl samtidigt i en annan del av staden skrev gästboksinlägg) avnjuta deras gästfrihet som bl.a. bestod i möjligheter att ringa hem till anhöriga, ladda upp bilder till hemsidan samt njuta några glas vin. Ett väldigt trevligt bemötande som vi är djupt tacksamma för, själva möjligheten att prata svenska med nya människor uppskattades också mycket. De hade själva seglat i medelhavet men efter lite oönskade äventyr valt att bosätta sig på backen istället.
Vår färd ner till Port St Louis, med medelhavet precis utom synhåll gick därefter bra men sen har vi stött på patrull i flera olika avseenden. Att masta på en båt är tydligen varken vanligt eller billigt här nere. Den enda säkra möjligheten vi hittat hittils kostar 115€, en hiskelig summa jämfört med Sverige men inte heller omotiverad med hänsyn tagen till att det är väldigt stora kranar som använd. Det verkar helt enkelt inte finnas några små mastkranar (längre?). Den som besitter motstridiga uppgifter är väldigt välkommen att meddela oss dessa.
Nu har man visserligen ingen nytta av en mast om det dessutom blåser för mycket. Då några dagar gått åt att få lite delar på förstagsprofilen lagade har Mistral-vinden blåst upp rejält och att gå ut under helgen tycks allt mer som en utopi. Detta är något jag själv känt väldigt frustrerande.
Båten ligger i den väldigt trevliga hamnen i Port St Louis där vi både fått ett bra mottagande och träffat lite spännande människor. Främst bland dessa står nog tjecken Martin. Han byggde en egen katamaran av trä när han var 18 och åkte på kanalerna och till medelhavet med denna. På så vis blev han lite kändis hemmavid och hur det nu var så fick han en båt av en änka som han nu åker runt i medelhavet med (båten alltså). Motbetalningen är att han måste skicka vykort från ställena han besöker. Bra deal tycker vi ombord. Han tjänar för tillfället sitt uppehälle som elinstallatör på fritidsbåtar och hyser en förkärlek för uttrycken “shit”, “aggressiff” och “brutaal”. Härlig kille helt enkelt som igår bjöd oss alla på grillad kyckling. Motivationen? “It’s chicken day!”. Enough said.
I söndags när vi kom hit var det julmarknad (!) i staden. Eftersom det växer palmer och var varmt just då kändes det kanske lite fel. Andra saker som vi tycker är fel med Frankrike är brödutbudet. Flera ombord har haft ett inre behov av att äta mer fiberrikt bröd men de franska brödhyllorna är som kak-butiker. Bara baguetter och kaffebröd så långt ögat kan nå. Bör såklart tilläggas att vi njuter stort av maten i övrigt.
Das vas allez, nästa gång vi skriver hoppas jag vi tagit oss en bit till på vägen.
PS. ‘beskrivning har lagts till de flesta bilderna, worth a look. DS
Port St Louis
