På djupt vatten

Efter en veckas plågor i Rhones utlopp med magsjukor och hårda vindar kom masten äntligen på. Förstagsprofilen visade sig har spruckit efter någon okontollerad slussning och vi fick ha hjälp att laga den av en smed på företaget EMI. En rejäl man som till vår glädje var både hederlig och arbetsnarkoman. Under stor tidspress fixade han brottet nästan gratis och lånande ut verktyg. Masten kom på smärtfritt och båten återfick sin stolthet. Kranskötaren visade prov på rå fransk manlighet och tog aldrig ut cigaretten ur mungipan. Efter 15 min arbete och 115 euro i lön kastade han sig över fiskespöt och fiskade i hamnen på arbetstid, fortfarande med ciggen i munnen.

Vi hann även iväg på en roadtrip till Marsaille med vår Tjeciske vän Martin som hyrde bil. Grymt kul att se lite mer av landet och känna medelhavets lukt. Vi snubblade även över en marknad där man kunde hitta allt. Dagen efter drog vi iväg. Kalle hade lovat mig att vi skulle segla på min födelsedag och det blev en fin present. Bra vind men lite svåra vindriktingar och en hel del vatten som sköljde över bord. Kvällen avslutades i en spöklik semesterstad där 30talet stängda restauranger och en övergiven tjurfäktningsarena skvallrade om att det varit mycket folk där under säsong. Majoriteten av besättningen gick ut på restaurang och åt en tre rätters festmåltid ackompanjerat med obeskrivligt äckligt vin. Dagen efter bjöd på fantastisk segling trots något osäker väderprognos. Dödsföraktande gav vi oss ut på la Mer. Med ett rev i storen och hådvindsfocken på plats gjorde vi 7 knop maximalt Matlagningen har varit lite haltande eftersom aptiten svikit men idag lagades en festmåltid med nyfångad firre, mmm. Magnus har invigt djuphavsspöt. Kanske kan man tycka att jag antyder att fisken var egenfångad, tyvärr var så inte fallet.

Idag har vi upplevt halsbrytande äventyr, enligt alla uppgifter kan lejonbuktens ansikte förvridas till ett elakt grin på fåtalet minuter men först idag fick vi se det på nära håll. Dagen började med strålande sol och maklig segling. På några minuter blåste det plötsligt upp och sjön blev häftig och krabb. Vi fick avbryta vår planerade dagsetapp och söka skydd i en stad som vi fortarande inte vet namnet på. Rullfocken slet sig och piskade våldsamt på fördäck. Med halva besättningen på fördäck dök La Bonitas för under vattenytan gång på gång. Utan att kunna betvinga rullfocken fick vi lämna en i besättningen kvar surrad i mantåget och efter bästa förmåga hålla spektaklet i chack med muskelkraft. Genomblöta men nöjda kom vi säkert i hamn.

Grabbarna är väldigt bra allihopa, de verkar har hittat en bra arbetsordning och det är extremt lite gnäll ombord. Trots tidvis kärva lägen med trängsel, blåst och fukt är moralen hög. Jag kan inte påstå att jag behandlas som en dam, ännu bättre, de har låtit mig snabbt bli en i gänget. Oskar och Magnus är mycket vassa motormän, ständigt ett öra på motorljudet och ett öga på varvtals och motortempmätaren. Många okända motortermer bollas emellan dem. Oskar kan med all sannolikhet fler för mig okända motortermer än franska ord. Kalle är el-maestro och kung på fördäck. Med sele och flytväst kastas han runt av vågorna och hissar och halar. Imorgon satsar vi på att komma nära spanska gränsen, paella och sangria here we come!

Lisa

N 43 14 54 6, E 003 17 45.1