På djupt vatten

Den senaste veckan som vi spenderat här i Las Palmas har bjudit på många roliga inslag och mycket av det har varit sociala tillställningar med gamla och nya vänner. Både Sardinierna och Schweizarna som vi lämnade Gibraltar med har nu kommit till Las Palmas och ligger dessutom på vår brygga. Båda båtarna med egna historier om överseglingen och om pärsen med kulingen. En väldigt tråkig nyhet vi snappat upp av snacket på bryggan var att under en av dagarna då det blåste rejält var det en tysk båt på samma latitud samtidigt som oss men närmare Marockos kust som åkte på klippor och sjönk. Sex personer omkom men en kvinna lyckades överleva genom att simma i land. Förmodligen tänkte de att de skulle kunna söka nödhamn ifall det skulle bli för tufft varför de gick så nära marockos kust, men det grundar upp väldigt mycket in mot kusten så vågorna var väldigt besvärliga. Sardinierna försökte även de gå in mot Casablanca för att undvika ovädret men tvingades vända för att vågorna var förjobbiga.

Vi beslutade med detta i bakhuvudet att vi nog borde ha en livflotte. Jakten efter en livflotte för ett rimligt pris pågick under flera dagar och vi satte upp lappar, frågade runt på bryggorna och i affärer etc. Tillslut kom vi över en begagnad men schysst livflotte till ett najs pris (mycket tack vare en hjälpsam och energisk norrman, tack!).

Vi har lirat fotboll med Las Palmas-kidsen och softat i den MYCKET efterlängtade värmen. Nu kan jag äntligen använda min (15 grader +) sovsäck utan att tvingas ligga med mössa i fosterställning.

Här i marinan är alla väldigt hjälpsamma och sociala. Man har väl tänkt lite att många långseglare skulle vara introverta och skumma men det verkar ju inte alls vara fallet. Eller så ligger dessa för ankar, långt från marinans sociala sfär och ruvar på sina egenheter=). Las Palmas är idealt för att förbereda inför atlantkorsningen då det finns flera båtaffärer, supermarkets och barer där man kan utbyta lite råd och tips. Man träffar hela tiden någon ny att prata med. I stort sett varje kväll har vi umgåtts och druckit vin med vänner i hamnen, vilket kan ses i kontrast till vår “slutna” period under kanalresan då vi bara tittade på filmer på kvällarna och knappt pratade med varandra.

Livet här på kanarieöarna har präglats mycket av bunkringssnack. Detta eftersom vi nu måste bunkra för minst en månad då Kap Verde, som är första målet innan vi tar det stora steget, sägs ha väldigt dåliga möjligheter för det. Vi har diskuterat strategier för vattenstuvning (300 l ska in!!), laborerat med brödmixar och inventerat båtens konserver. Jag hittade bl a 100 ÖB-konserver i ett av skrymslena vilka vi måste ha förträngt. Dessutom insåg jag som tur var att vi missat det viktigaste: en hängmatta. 3x1.5 m slitstarkt tyg + 22 öljetter ska bli jordens softaste plats. Jag har en sinnesbild av att vi ligger för ankar i en skyddad liten lagun med vit sand och jag ligger i hängmattan som är utspänd mellan bommen och en utspirad spinnakerbom med en öl och badbrallor. Finns det något bättre?

Nu är vi alltså klara för avfärd igen och imorgon smäller det! Vindarna är generellt sett stabilare nu än då vi gick från Gibraltar till Las Palmas så förhoppningsvis blir det ett smakprov på atlantkorsningen och med mycket svärdfisk på kroken. Om 850 sjömil och drygt en vecka är vi förhoppningsvis i Kap Verde!

PS. Samtal och paket från våra nära och kära hemma i Sverige har förgyllt vår vardag ;)

Las Palmas, Gran Canaria