På djupt vatten

Nu är vi samtliga, sedan en kort tid tillbaka, hemma i Skåne igen. Detta efter ett halvår fyllt av upplevelser jag inte för något i världen skulle vilja vara utan, de dåliga inräknade. Jag tänkte berätta det sista som hände på resan samt kort sammanfatta hemsidans existens. En sista bilduppdatering kommer också inom kort.

Måndagen den 23:e mars flög Magnus, via London, till Köpenhamn och därefter till det efterlängtade hemmet. Magnus var dock inte den som först lämnade Barbados, det var nämligen La Bonita som på eftermiddagen, med kvarvarande besättning, lättade ankar med destination Saint Vincent. Vi hade fått kontakt med ett varv där vi kunde lägga upp båten och trötta som vi var på de lokala båtintressenternas saktmod gick det undan. Runt 15 timmar senare var vi framme och efter bara något tiotal minuter så stod plötsligt båten på land. Snabbt gick det.

Efter det följde ett mycket slitigt dygn där vi både lyckades ordna biljetter hem, ordna upp allt med tullen (som vi något vågat hade skippat att kontakta vid angöring), skaffa och packa resväskor samt städa hela båten tämligen grundligt. Det senare var nog det som tog både mest kraft och tid i anspråk, inte minst då temperaturen i båten passade på att nå rekordnivå, 38 grader Celcius, under eftermiddagen den 25:e. Morgonen därefter blev det taxi till flygplatsen och en 40 minuter lång flygtur tillbaka (!) till Barbados. Därifrån lyckades vi skaffa billiga och bra biljetter för resan London - Köpenhamn innan vi hoppade på flyget för returresan över Atlanten. Det gick 61,7 gånger så snabbt som åt andra hållet…

Om den flygresan finns kanske inte så mycket att säga, men glädjen över att träffa mina föräldrar när de hämtade oss på Kastrup var överväldigande, jag insåg nog inte saknaden av dem förren den var över!

Angående hemsidan: Vi hade ett par olika mål och idéer med den och jag tycker att flera av dem fallit ut väl. Listan nedan sammanfattar dem.

Under perioden då vi rustade båten hade vi stor nytta av att kunna organisera en del av vårt arbete via hemsidan. När vi skrev texterna under “Vår resa” formulerade vi våra egna mål m.m., och att-göra-listorna hade sin självklara funktion under hela sommaren 2008, då vi jobbade som myror på båten. Förhoppningsvis kan den delen av hemsidan ge besökare en idé kring vad som behövs göras på en båt, mer generellt, inför en långseglats. Det är även möjligt att det kommer några tema-inlägg, t.ex. om kanalresan, senare. Detta för att på ett mer effektivt sätt delge intresserade läsare våra egna erfarenheter i vissa ämnen.

Vi ville väldigt gärna hålla kontakten med familj och vänner hemma. Sånt kan vara svårt ibland, och inte minst kan det vara av stor fördel om man på något smidigt sätt kan hjälpas åt. Därför var det ganska självklart att vi skulle ha en hemsida/blogg av något slag. Som det blev nu fick vi, med stor hjälp från vår webmaster och vän Johan, en hemsida vi kunde sköta både enkelt och ofta. Ibland blev det bara ett litet textinlägg, ibland hade vi tid att skapa ganska snygga inlägg med text och bild inkorporerat. Dessutom fick vi på så sätt kontakt med er läsare, något som ofta (men inte alltid) varit till stor glädje. Tack för den inputen från er sida!

Alla seglare försöker att skaffa sponsorer, så också vi. Exakt hur viktigt det i slutändan var att ha en snygg hemsida att kunna visa upp eventuella sponsorer var kan vi inte veta, men vi är övertygade om att det hjälpte till. Om vi ska passa på att vara självkritiska så kan vi säga att vi var tämligen dåliga på att söka sponsorer, och därmed väldigt tacksamma för de som ställde upp och hjälpte oss. TACK!

Slutligen så ville vi med hemsidan ge tillbaka lite till seglar-/äventyrskretsen. Om inte vi kunnat läsa om flera andra som vågat och genomfört resor kanske vi själva inte hade kommit loss, vi hade fastnat i drömmen om att göra något folk ansåg för svårt eller farligt. Men nu fanns det diverse andra människor som inte bara gjort olika seglingar, de har också dokumenterat och rapporterat via hemsidor och bloggar och sådant stärkte oss i våran tro på att vi också skulle kunna klara det. Om vi m.h.a. vår hemsida övertygar någon annan att genomföra sin egen drömresa så har hemsidan fyllt sitt syfte med råge. Budskapet handlar inte så mycket om att alla ska ut och korsa stora hav, utan det handlar om att man ska våga något man kanske inte tror att man klarar! Man kan mycket mer än man tror och att även de dåliga upplevelserna är något att bära med sig i livet.

Om ni har några frågor kring resan, eller vill få kontakt med oss av vilken annan anledning som helst, kommer vi fortsätta kolla de mailadresser som är knutna till hemsidan och som återfinns under fliken “Kontakt”. Har vi möjlighet så svarar vi och hjälper till bäst vi kan. Samtliga av oss har dock redan påbörjat heltidsstudier, eller ska börja jobba inom kort, så vänligen ha överseende om vi tar tid på oss att svara.

Slutligen till Kalle & Magnus: Tillsammans har vi gjort något vi alla tre är väldigt stolta över, jag tackar Kalle djupt för att han bjöd med mig på resan och Magnus för att han valde att göra vår besättning komplett. Tack så mycket.

Delphi lgh P211, Lund

Hej igen!

Dagarna avlöser varandra här med en rasande fart känns det som. Folket på Barbados är väldigt utåtriktade och hjälpsamma och det händer titt som tätt att man hamnar i en rolig diskussion med en trevlig Barbadosbo när man går på stan. Vi svenskar kan lära oss en del av den sociala och avslappnade mentaliteten på Barbados.

även naturen här är gjuten vilket kanske inte kommer som någon stor surprise;). Jag har t ex fått skavsår av cyklopen efter för mycket snorklande. Hit kommer nämligen massor av sköldpaddor och roliga fiskar som man kan förfölja. Dessutom har vi kunnat röra på oss ordentligt genom fotboll och akrobatik på stranden vilket vi saknat nått helt sjukligt!

Sköldpadda på väg upp till ytan för att få luft

Kalle dyker under La bonita

Det känns även som vi fått lagom dos av måsten och fritid. Skrubba under vattenlinjen t ex är en återkommande syssla som är rätt mysig. Det går ganska enkelt om man gör det regelbundet och så känner man sig lite duktig efteråt. Ett verkligt stort måste vi har är att vi måste få båten såld. Vi har alla mer eller mindre seriösa planer på att plugga så fort vi kommer hem vilket gör att vi siktar på att ta flyget hem omkring 23-25 Mars. Detta betyder att båtens öde måste säkras inom rimlig tid. Vi har därfor beslutat att stanna i Barbados tills vi hittat en köpare eller insett att vi får lägga upp baten på land någonstans tills vidare.

La bonita - Världens bästa båt!

Sailor Magnus

Vi har etablerat en smedkontakt på ön som hjälpt oss att fixa bommen som faktiskt är ännu starkare nu än innan. Vi hade gått till honom dagen innan i ett annat ärende, som han hjälpte oss med för en liten summa, och när vi nästa dag kom med bommen som han fixade tog han inte betalt med anledningen att han bara tar betalt varannan gång. En riktig kung! Smeder star väldigt högt i aktning hos oss eftersom vi blev räddade av en sådan i Port st Louis också.

Under tiden som vi lever i ovisshet planerar vi lite små projekt och utflykter. Häromdagen satte jag min hängmatte-dröm i verket. Med 3*1.5 m canvas, 20 öljetter, lina och planka skapade jag den sämsta hängmatta någonsin. Vi spirade ut den med spinnakerbom och två fall vilket förvisso var en bra lösning men det är bara en tidsfråga innan jag ramlar i vattnet…

Vi ska även utforska de många vraken här men idag blir det public bus till en cool strand på östsidan där det sägs att stora atlantvagor bryter mot stranden. Att surfa med kroppen på vågor som slutligen får en att göra kullerbytta i vattnet utan att veta vad som är upp eller ner är det roligaste som finns.

Tyvär är Barbados en rätt dyr ö och kött är helt vansinnigt dyrt så vi har fått tumma en del på var gyllene regel att vi alltid ska få kött till kvällsmat.

Ibland kan man inte låta bli att tänka på att vi skulle haft tre veckor extra här i Västindien om inte motorn skulle dött i Spanien. Men om man ska se det positiva i det hela så blir vi inte trötta på livet och öarna här vilket gör att vi är väldigt taggade på att komma tillbaka hit någon gång……. Snart.

Oskar tittar på Cricket (Barbados - Jamaica)

Trots att Västindien är som ett paradis så känns det väldigt kul att vi ska komma hem snart också och smälta alla fantastiska intryck och erfarenheter och såklart träffa alla våra nära och kära. Jag har t ex flickvän där hemma som jag inte sett på ett halvår. Det har varit jättekul att så många följt med och peppat oss på hemsidan och ni ska ha ett jättestort tack! Vi kanske skriver ett litet inlägg innan vi åker och vad som hänt med båten men i annat fall tackar vi så mycket för oss. Tills nästa gång! :)

Hälsningar från Kalle, Magnus och Oskar!

13°05'00'' N, 59°37'00'' W Carlisle bay (Barbados)

Hejsan!

Då kommer en summering på vår Atlantöverfart.

Vi lossade ankar den 15 februari från Mindelo, Sao Vincente, kring två tiden. Solklart och relativt starka vindar. Vi visste redan innan att vi skulle ha lite konstiga vindar och vågor i sundet mellan Sao Vincente och Santo Antão. Detta gjorde sig gällande redan ett par hundra meter ut från hamnen. Vi gick på läns, med hårdvindsfock, och med motor för att ladda batterierna men upptäckte snabbt att något var fel. Batterierna laddades inte som de skulle. När vågorna var som värst dök kalle djupt in i elsystemet (som så många gånger) och ordna så småningom upp problemet. Det visade sig vara en sladd som lossnat samt flera dåliga kontakter. Strongt jobbat av skippern!

Vidare var farten bra och ganska snart hade vi båda öarna en bit bakom oss. Rätt som de var så började vattnet fullkomligt koka ca 100 meter framför båten. Vi trodde alla, nu jäklar kommer vi få se blåvalen. Men några sekunder senare hoppar 20-50 delfiner (svårt o avgöra exakt) upp ur vattnet i perfekt symmetri, sidofena mot sidofena, längs med en sträcka på 50 tal meter. Vi blev inte besvikna när vi insåg att det inte var blåval. Det var sjukt fett. Denna jakt fortsatte i några minuter och dog antingen ut eller försvann bortom synfältet. En helt klart intressant start på resan.

Kap verde akteröver -det sista vi såg av land på två och en halv vecka.

Efter detta kom händelserna med lite större mellanrum. Vi har skrivit loggbok under hela resan där vi vid varje vaktbyte skriver vår position och vad som hänt på vakten. Jag följer denna när jag skriver men tar egentligen bara väsentligheterna. Vi kom snabbt in i vakterna som var tre timmar i sittbrunnen, hålla koll på vindroder, vindar, väder, fiske. Sen sex timmar fri. Väl beprövat från Las Palmas- Kap verde överseglingen.

Vindarna de första dagarna kom från NE och var väldigt fina. Vi hade till stora delar revad stor och hårdvindsfock och lyckades hålla en medelfart på över fem knop. Sweet. Efter några dagar minskade vinden lite så vi kunde dra ut rullfocken med spirbommen. Klockrent, då fick vi under några dagar upp farten på fina sex knop. Vi har alla fått uppfattningen av att vågorna på atlanten skulle vara långa sköna sövande vågor från aktern men de fick vi nog bara uppleva under slutet av seglatsen. Resten av tiden var vågorna väldigt oregelbundna och stundtals stötiga. Vi hade i princip en rejäl översköljning i sittbrunnen varje vakt men egentligen inget problem för vattnet var riktigt svalkande. Matlagningen blev lidande av vågorna. Detta vande vi oss vid så småningom men man blir väldigt irriterad när man ska koka pasta eller potatis då vatten rinner ur kastrullen när de kommer lite större vågor, trots att vi har kardanupphängt kök.

En nojd Oskar

Den andra dagen halar Oskar upp den första fisken, en väldigt fin Guldmakrill som sedan läggs på stekpannan. Mycket gott. Fisket i övrigt har inte varit något problem. Vi har i princip alltid fått fisk när vi velat men något enformigt kanske då vi bara har fångat guldmakrillar av olika storlekar. O andra sidan gav de oss oftast en god kamp med en del sköna akrobatiska hopp. De har väldigt fina färger men själva formen på fisken ser ut att vara utomjordisk. Huvudet är helt galet. Att äta Guldmakrill två gånger om dagen vissa dagar har gett oss en viss mättnad på fisk även om de smakar väldigt gott.

Den tredje dagen får vi något östligare vind och under lunchtimmarna stöter vi på mycket skräp i vattnet. Så mycket att vi börjar undra om det har skett en olycka i närheten. Vissa av sakerna är rätt stora tex ett oljefat, träpinnar och stora plastdunkar. Samma morgon går även en av skothakarna sönder på storskotet. Illa, men inget annat gick sönder som tur är. Bara till och byta skothaken.

Soluppgång över atlanten.

Nånonstans runt den fjärde/femte dagen ändras väderförutsättningarna lite. På nätterna börjar fler och fler moln framträda. Men endast på nätterna typiskt nog. Gjorde att vissa av vakterna blev helt kolsvarta. Vissa av dessa moln började även ge nederbörd oftast i skarpa skurar. Vinden ökade när dessa gick förbi oss men värst brukade vara när vi låg i utkanten av skurarna. Så, på den sjätte dagen seglade La Bonita in mellan två regnbyar, vinden ökade och ändrade riktning till sydöst. Sjögången blev koko. Efter ett litet tag tog vi ner den spirade rullfocken. Lite senare vrider vinden tillbaka till nordöstlig igen och de lugnar ner sig lite. ah skönt, över! Men sen på två sekunder kommer en stark vindpust från sydöst. Pang säger de och bommen jippar och släpper från fästet i masten. Oskar står vid tillfället i sittbrunnen med huvudet i bomhöjd. Som tur är har vi gajajt bomen hårt så att sidoförflyttningen inte blir så snabb. Ok fine, vi sätter tillbaka bommen i fästet igen. Men inte så lätt, själva fästet har böjt sig helt och poppnitarna har helt lossnat. Totalskit. Vi fick helt enkelt gå utan storsegel resten av tiden. Visade sig senare vara helt ok. Farten reducerades något och gången blev om något ännu mer gungigare. Huvudsaken var att vi inte skadade oss allvarligt i att vi kunde ta oss framåt.

Segelsattning efter det att bommen bojts.

Vi hade två vad under överseglingen. Ett vad bestod av hur många segeldagar vi skulle vara på Atlanten innan vi såg Barbados. Oskar sa 19, jag (Magnus) 18 och Kalle 17. Natten den 4e mars skådade vi lite ljus i horisonten. Wooopididooo; magnus blir därmed två öl rikare på Barbados, hehe. Vad två bestod av fisket. Störst fisk, minst fisk och flest fisk. Om man spelade sina kort rätt här kunde man få sex fina öl. Kalle fångade den största, två öl där. En riktig best på 105 cm och en rejäl kamp. Minst fisk behövdes inte mätas, den var sjukt liten och togs av undertecknad samt även flest fiskar togs av Magnus. Så fyra öl i denna tävlingen, inte helt fel! Totalt fångade vi 13 fiskar. Bör tilläggas att vi slutade fiska på den 13e dagen. Vi var något trötta på fisk vid det laget.

Guldmakrill!!

Djurlivet på överseglingen har inte varit överväldigande. Delfiner har under tidigare seglingar varit väldigt frekventa men har bara under tre tillfällen visat sig denna gången. Vid kap verde, ca 800 sjömil från Barbados och till sist alldeles utanför Barbados. Vid alla tillfällen har stimmen/flocken varit större än vad vi tidigare upplevt. Däremot har vi varje morgon fått rensa däck från ett antal olyckliga flygfiskar som ofrivilligt har landat i båten. Vid ett tillfälle på natten landade ett stim på ca 25 flygfiskar på däck varav någon enstaka i sittbrunnen. Turligt nog inte på någon. De flyger snabbt, riktigt snabbt, så man vill inte bli träffad av en sån på kroppen.

Tecknen på mänsklig aktivitet har varit väldigt begränsade. Totalt har vi sett fyra handelsfartyg men det gick 12 dagar innan vi såg det första. Näst sista dagen blev vi upphunna av två större handelsfartyg under loppet av 15 minuter. Båda två var vi tvungna att gira ifrån. Största ansträngningen på flera dagar.

När vi hade ca 400 sjömil kvar fick vi stiltje i några timmar. De resterande dagarna följdes av svaga vindar. Rätt frustrerande att ligga och guppa i gropig sjö utan att egentligen kunna göra någonting. Trots de svaga vindarna närmade vi oss Barbados i två stadiga knop, antagligen pga strömmarna och vågorna. Så vi var inte helt utelämnade.

18 dagar tog överfarten som sagt men ingen av oss var egentligen inte särkilt trötta. Vårt vaktschema gör det möjligt att vila mycket under frivakterna. Så vi var igång ganska tidigt med att bada, lira boll på beachen, snorkla och såna väsentligheter.

Snorkel-Kalle

Vid skrivtillfället sitter jag i båten, 29 grader, vattnet nånstans runt 24 grader och klockren sikt. Vi har precis haft besök av ett par sköldpaddor. Ovanför våra huvuden seglar små stackmoln (vackertvädersmoln) förbi lugnt och när de täcker solen svalkar de riktigt skönt. Solen är ruskigt stekande.

Nu ar det inte sa langt kvar pa var resa. Lite skont cruisande och sen ser vi fram emot att traffa er dar hemma!

13° 04' 60'' N 59° 37' 00'' W Carlisle Bay (Barbados)

Heej allihopa!

Nu har vi antligen kommit fram till Bridgetown Barbados! Helt sjukt underbart! Ca 18 dagar tog det. Vi ligger till ankars i Carlisle Bay, eller som de lokala “bajanerna” sager Brown bay. Vattnet ar kristallklart med en hyfsat behaglig temperatur pa 25 grader. hehe

Solen ar stekande o stranderna ar kritvita.

Alla mar bra och vi ar fullkomligt overlyckliga av att vara framme. Vi har lagt upp lite bilder pa hemsidan, vissa av dem kunde vi inte vrida pa. De ska vi ratta till nar vi fatt bra tillgang till internet samt att vi kommer lagga upp lite fler bilder. Ett langre inlagg kommer aven snart dar vi berattar lite mer om sjalva overfarten.

Tack o hej leverpastej!

Bridgetown

Idag fått 2 positionsangivelser från LaBonita och besked att “allt är najs!” De befinner sig nu 455 Nm från Barbados! Hej/Teddy

14,8156 -52,1692

När LaBonita kommit fram till Västindien och killarna seglat runt några veckor och haft det skönt skall båten säljas. Se annonsen på Blocket och ta chansen att köpa denna robusta och välseglande båt till ett mycket förmånligt pris!

http://www.blocket.se/vi/20254441.htm?ca=23_10_s&last=1

Hej/Teddy på Kalles uppdrag

Om någon timme lättar vi ankar och lämnar Mindelo, destination Bridge Town på Barbados!

Dagarna på Kap Verdeöarna har varit omväxlande fyllda med mixtrande med båten och slappande. Avsikten var att kasta loss redan igår men det sista som hände i fredags kväll, fredagen den trettonde alltså, var att en brytare och ett relä i motorn gick sönder. Detta tog oss merparten av lördagen att inse och lösa, så vi fick vackert skjuta upp avfarten.

Ombord är vi taggade, redo, klara och väldigt sugna på att komma iväg. I detta nu kompletteras vårt fruktförråd med några sista saker och en startkabel införskaffas.

Vi har lagt upp några nya bilder men det finns väldigt många som vi inte har möjlighet att ladda upp härifrån då internetuppkopplingen är ganska klen och opålitlig.

Det var allt. See you on the other side.

N 16 53 21 W24 59 38

Efter ett par dagar på Sao Vicente har vi nu lyckats samla tillräckligt med tid, kraft och internetåtkomst för att äntligen uppdatera hemsidan. Bilder kommer dessutom förhoppningsvis snart.

Vi ligger nu för ankar utanför staden Mindelo på ön Sao Vicente, i nordvästra hörnet av Kap Verde-öarna. Angöringen gick bra efter att vi, likt inför Las Palmas, pressat på för allt vi varit värde för att hinna fram innan natten. Hela ögruppen är vulkanisk till sitt ursprung och bildade en väldigt dramatisk välkomstbild åt oss, den när väl valda att träda fram ur det ganska täta dis som tydligen ofta omger öarna (och har sitt ursprung i sandiga vindar från västafrika).

Sedan vi lämnade Las Palmas har det mesta ju handlat om mig, Karl, Magnus och havet och eftersom vi redan tjatat en del om varandra kan det ju vara läge att koncentrera sig lite på havet och vad detta har gett oss. På gott och ont. Vi börjar med ont.

De första dagarna på vägen mot Kap Verde gav havet oss inget roligt. Inget alls. Runt Kanarieöarna växlade det mellan svaga vindar i för oss fördelaktiga riktningar och starka vindar i för oss ofördelaktiga sådana. Sjögången blev tämligen hemskt när Atlantvågorna kombinerade med sig själva och med lokala vågfenomen från öarna. Detta renderade att undertecknad inte åt någon mat på resans två första dygn och att Magnus ”varvade ner” efter sina vakter genom att sova, fullt påklädd, i sittbrunnen någon timme innan han vågade försöka sig på den vanliga sängen. Karl ansåg sig hyfsat opåverkad med blev nog ganska trött han med på evigt och orytmiskt gungande. Det hela gav dock med sig och under den senare delen av resan har vi kunnat konstatera att vi kommit in i de beryktade ”trade winds”, d.v.s. stabila vindar från öst, nordöst. Vi har hela tiden snittat runt 100 sjömil per dygn men vi har varit ganska snabba att använda motorn om det har gått för långsamt…

Roliga saker från havet var det ja… Magnus började med att få upp en liten tonfisk, kanske på fjärde dagen ungefär. Den såg inte mycket ut för världen men det är något helt otroligt hur mycket kött det verkar vara i havsvattenfiskarna, minst 60 % av fisken var bara muskler. Firren tillagades genom att köttet hackades i bitar och lades i citronjuice, något som rekommenderats av andra seglare men enligt samtliga ombord smakade helt hemskt. Dagen därpå (?) small det till på riktigt och efter över 90 minuter (!) av kämpande kunde Magnus ”Milky” Eriksson, med assistans, vräka upp en stor/liten tonfisk i sittbrunnen. Jag säger stor för den var verkligen på gränsen för vad vi klarade med vår fiskeutrustning, jag säger liten för tonfiskar kan bli så sjukt stora. 68 cm från nos till stjärtfena var den och det renderade så mycket kött att vi fick slänga en hel del. Tyvärr fanns ingen våg tillgänglig, förslag på vad som är rimligt för en vältränad 68 cm tonfisk mottaget tacksamt. Själv har jag lyft upp en liten Llambogua, A.K.A. Guldmakrill, och haft en riktig bjässe (minst som stora tonfisken) på kroken. När den stora fisken släppte draget gick en liten bit av mitt innersta sönder. Coolast: vi har haft besök av delfiner ganska ofta och lite havsköldpaddor har glidit förbi men bara någon timme innan vi anlände till Sao Vicente hände det på riktigt:

KOLLA!

Hoppande (!) valar! Avståndet var kanske en halv sjömil och först såg jag inte vad Magnus gapade om, bara en jättestor vattenkastad rakt upp från vattnet. Sen hoppade en val upp, lyckades precis släppa den sista kontakten med vattenytan, vred sig i luften och avslutade det hela med ett sjukligt gigantiskt ryggplask. Knappt man trodde sina ögon. Tre gånger till inom kort tid såg vi dem hoppa, så det borde varit minst två stycken tycker vi, typen av val är dock helt okänd för oss. Det finns tydligen många olika sorter kring Kap Verde.

Staden Mindelo, näst störst i landet, rymmer runt 60 000 invånare och är ganska intressant. Det är ett fattigt land men det verkar inte vara så ultrafattigt eftersom man ser mycket människor som roar sig, är ute och springer eller promenerar. Inga barn på gatorna heller, tydligen finns det ett bra skolsystem. En sak som det finns gott om är lycksökare och allmänt folk som vill tjäna pengar på turister. Överallt möts man av ”vänner” som hälsar på en och vill hjälpa till på något sätt, självklart mot någon form av betalning. Efter ett tag är det genuint jättetråkigt att bara betraktas som en vandrande inkomstkälla. Vi vill inte gärna lämna båten obevakad på kvällarna så igår genomförde jag och Kalle en liten kupp och lyckades få en av stadens finare restauranger (i svag konkurens bör tilläggas) att servera våra måltider på våra egna platstallrikar från båten så vi kunde ta med dem ut och käka dem där istället.

Om dagarna är det runt 25 grader men ändå ganska behagligt. Vi har en reva i storseglet vi ska laga och ett block i masten som gått sönder. Vatten och diesel ovan på det, sen är vi ready to go. I bästa fall hinner vi ankra i någon fin vik på grannön innan vi åker över atlanten. I morse dök även Fabrice och Valeria upp här i Mindelo så kanske kan vi hålla sällskap en liten bit över atlanten. Kap Verde är en väldigt spännande plats, hade varit fint att tillbringa mer tid här men överfarten till Västindien kallar på oss, snart ”hoppar” vi över!

N16 53v16,4 W024 59 27,5 Mindelo, Sao Vicente

Tack vare en fiffig pryl som Oscars föräldrar sponsrat killarna med, en Spot-gps (personal gps-messenger) har vi idag på kvällen fått positionen för LaBonita (25.229N och 17.567W) och beskedet att allt är bra med dem. De har ca 640 Nm kvar till Mindelo på Kap Verdeöarna och kan väl tänkas komma fram 9/2 eller så om vädret fortsätter att vara gynnsamt (vilket det verkar vara där nere) Hej/Teddy

25.229N 17.567W

Den senaste veckan som vi spenderat här i Las Palmas har bjudit på många roliga inslag och mycket av det har varit sociala tillställningar med gamla och nya vänner. Både Sardinierna och Schweizarna som vi lämnade Gibraltar med har nu kommit till Las Palmas och ligger dessutom på vår brygga. Båda båtarna med egna historier om överseglingen och om pärsen med kulingen. En väldigt tråkig nyhet vi snappat upp av snacket på bryggan var att under en av dagarna då det blåste rejält var det en tysk båt på samma latitud samtidigt som oss men närmare Marockos kust som åkte på klippor och sjönk. Sex personer omkom men en kvinna lyckades överleva genom att simma i land. Förmodligen tänkte de att de skulle kunna söka nödhamn ifall det skulle bli för tufft varför de gick så nära marockos kust, men det grundar upp väldigt mycket in mot kusten så vågorna var väldigt besvärliga. Sardinierna försökte även de gå in mot Casablanca för att undvika ovädret men tvingades vända för att vågorna var förjobbiga.

Vi beslutade med detta i bakhuvudet att vi nog borde ha en livflotte. Jakten efter en livflotte för ett rimligt pris pågick under flera dagar och vi satte upp lappar, frågade runt på bryggorna och i affärer etc. Tillslut kom vi över en begagnad men schysst livflotte till ett najs pris (mycket tack vare en hjälpsam och energisk norrman, tack!).

Vi har lirat fotboll med Las Palmas-kidsen och softat i den MYCKET efterlängtade värmen. Nu kan jag äntligen använda min (15 grader +) sovsäck utan att tvingas ligga med mössa i fosterställning.

Här i marinan är alla väldigt hjälpsamma och sociala. Man har väl tänkt lite att många långseglare skulle vara introverta och skumma men det verkar ju inte alls vara fallet. Eller så ligger dessa för ankar, långt från marinans sociala sfär och ruvar på sina egenheter=). Las Palmas är idealt för att förbereda inför atlantkorsningen då det finns flera båtaffärer, supermarkets och barer där man kan utbyta lite råd och tips. Man träffar hela tiden någon ny att prata med. I stort sett varje kväll har vi umgåtts och druckit vin med vänner i hamnen, vilket kan ses i kontrast till vår “slutna” period under kanalresan då vi bara tittade på filmer på kvällarna och knappt pratade med varandra.

Livet här på kanarieöarna har präglats mycket av bunkringssnack. Detta eftersom vi nu måste bunkra för minst en månad då Kap Verde, som är första målet innan vi tar det stora steget, sägs ha väldigt dåliga möjligheter för det. Vi har diskuterat strategier för vattenstuvning (300 l ska in!!), laborerat med brödmixar och inventerat båtens konserver. Jag hittade bl a 100 ÖB-konserver i ett av skrymslena vilka vi måste ha förträngt. Dessutom insåg jag som tur var att vi missat det viktigaste: en hängmatta. 3x1.5 m slitstarkt tyg + 22 öljetter ska bli jordens softaste plats. Jag har en sinnesbild av att vi ligger för ankar i en skyddad liten lagun med vit sand och jag ligger i hängmattan som är utspänd mellan bommen och en utspirad spinnakerbom med en öl och badbrallor. Finns det något bättre?

Nu är vi alltså klara för avfärd igen och imorgon smäller det! Vindarna är generellt sett stabilare nu än då vi gick från Gibraltar till Las Palmas så förhoppningsvis blir det ett smakprov på atlantkorsningen och med mycket svärdfisk på kroken. Om 850 sjömil och drygt en vecka är vi förhoppningsvis i Kap Verde!

PS. Samtal och paket från våra nära och kära hemma i Sverige har förgyllt vår vardag ;)

Las Palmas, Gran Canaria